Mr Big got Carriéd away and so was I.

Från en biosalong fylld av tjejer som förvätansfullt har sett hur det går för tjejerna i sex and the city, cyklar jag sakta hem på min vita mustang damcykel, håret blåser bakom mig och ciggen har jag i min högrahand. Det var en otroligt bra film, inte för att recensera men big get carriéd away and so was i. När jag satt där trampandes på min vita damcykel också lyssnandes på Jack Johnsson som förövrigt gör mina dagar, så ville jag bara cykla sakta sakta hem, krama om Håkan och säga hur mycket jag uppskattar honom och att jag på något vis inte vill att vi ska slänga bort våra liv med onödiga koflikter och tjafs. Det slog mig att det här är det liv jag lever, och jag vill göra det för min skull för att jag är jag och för att jag älskar mig själv väldigt mycket, jag har trots allt levt med mig själv i snart 20 turbulenta år fylld av skratt och gråt.
Jag kom på mig själv hur förälskad jag blev av 2 och en halv timme med tjejerna i SATC, hur mycket jag uppskattar alla om kring mig och hur  jag önskar att världen hade fler charmtroll och romantiker som Mr Big.

Hade jag kunnat så hade jag cyklat hela natten med Jack i mina öron och tänkt igenom mina tankar och dröma lite till.


Barnslig lycka.


Barnslig lycka, speciellt när du påminner mig, banana pancakes.
Make you banana pancakes, pretend like it´s the weekend now.
- we could pretend it all the time.
Vi skulle faktiskt äta det.

RSS 2.0