SUNSHINE

Dagen är så där grått mulet, som en vanlig dag i slutet på februari, har tagit en alldeles för lång sovmorgon, känner hur jobbigt det vart för skallen att acceptera.
Sitter i mitt kök och äter mjölkchoklad och blickar ut mot ett grisrosa hus, undrar vem i nordens namn som har fått bestäma färgen på huset egentligen?
Jag ser cyklarna som står vid cykelstället, dom har vänta hela vintern på oss, trots att det har vart läge hela tiden.
Det kurrar i magen, men jag har redan undersökt kylen, men jag blir inte lockad av pepperoni, vin och öl.
Märta hörs äta sitt bruna pluppiga torrfoder, stackars hund som äter samma mat varje dag.
Jag borde ta tag i att städa, det tar så imot. Låt mig stryka mig runt här utmed väggarna,

utan att mina svarta strumpor formas till något som liknar två trötta kloner av min hund.

Jag vill inte ha skit i hörnen eller ett rent helvete.

Jag vill ha lagom hysterik.

Längtar efter tomma ytor

ett sinne lika rent och öppet som ett lambipapp.

Låt damsugaren gå tills den är full över misslyckanden, och grubblerier om hur tiden ska fyllas med värde.